I måndags var jag inne och gjorde Bukröntgen. Jag hade äldsta sonen med mig som stöd.
Han hade studiedag så vi hade planerat in lite egentid efter sjukhuset så jag hade något att se fram emot.
Som vanligt hade de problem med att sätta nålen för kontrastvätskan. Efter ett antal försök och 3 sjkusköterskor senare så satt den i alla fall i handen. De var lite oroliga att kärlet eventuellt skulle spricka när kontrastvätskan sköts in så en sköterska stod kvar med mig vid huvudändan på "tunneln". Kändes tryggt trots att det sved något förjävligt. Men det gick över efter någon minut och som vanligt blev jag alldeles varm i kroppen för att sedan direkt känna som om man kissar på sig.
Efter SÖS, blev det lunch och shopping på Ikea sedan Elgiganten och spendera storkovan. Det blev både Playstation 3 och en ny LCD TV till barnens TV rum.
Just nu är jag "VÄRLDENS BÄSTA MAMMA!!!"
..och på fredag ska jag tillbaka till sjukhuset och få svar på min röntgen.
onsdag 30 september 2009
söndag 27 september 2009
NU är semestern slut.
Med det menar jag min semester från sjukhuset.
I morgon är det dags för bukröntgen och på fredag får jag min dom för hur mitt liv kommer att se ut de tre närmsta månaderna.
Försöker fortfarande tänka bort det. Vill inte!
Idag har Gitt spenderat dagen med mig. Vi har ätit våfflor på altanen, Joel och Gitt har sjungit och spelat gitarr, vi har tittat på Isac när han avgjorde semifinalen på fotbollens dag och även på Adam när han mötte Spånga i en hockeymatch.
Gitt och Joel sjunger om Grodan:
Nedan följer bilder som Gitt tagit:
Isac in action. Han dribblade över hela planen och avslutade med att göra en tunnel på motståndarna och i mål. De vann semifinalen med 2-1.
Joel hejjade på sin storebror:
På eftermiddagen åkte jag och GItt och såg på Adam.
Hockeyhallen var betydligt kallare.
Hösten är här och allvaret börjar igen.
I morgon är det dags för bukröntgen och på fredag får jag min dom för hur mitt liv kommer att se ut de tre närmsta månaderna.
Försöker fortfarande tänka bort det. Vill inte!
Idag har Gitt spenderat dagen med mig. Vi har ätit våfflor på altanen, Joel och Gitt har sjungit och spelat gitarr, vi har tittat på Isac när han avgjorde semifinalen på fotbollens dag och även på Adam när han mötte Spånga i en hockeymatch.
Gitt och Joel sjunger om Grodan:
Nedan följer bilder som Gitt tagit:
Isac in action. Han dribblade över hela planen och avslutade med att göra en tunnel på motståndarna och i mål. De vann semifinalen med 2-1.
Joel hejjade på sin storebror:
På eftermiddagen åkte jag och GItt och såg på Adam.
Hockeyhallen var betydligt kallare.
Hösten är här och allvaret börjar igen.
Jonas Helgesson
Sista timmen på konferensen igår stod Jonas Helgesson för. Han är 31 år, författare, föreläsare och stå uppkomiker. Har skrivit "Grabben i kuvösen brevid" (Som jag varmt kan rekommendera). Han föreläser och talar om handikapp och motivation.
Glömde jag skriva att han även har en CP skada:)
Jonas är gångare med ofrivilliga rörelser och sluddrar när han talar. Hans kroppsbyggnad är tunn, precis som Joels.
Han berättar att han sökt jobb tidigare på HM utan lycka. Deras motivering var att han såg "annorlunda" ut och kunde skrämma iväg kunderna. Jonas driver med oss i publiken och säger:- Då kanske jag ska söka jobb på ett vaktbolag?
Han har verkligen glimten i ögat och driver om sitt handikapp. Samtidigt så finns det en allvarlig röd tråd genom hela föreläsningen.
När han skulle starta eget och damen på myndigheten läste igenom hans ansökan och det står YRKE: Talare.... undrar förstår damen hur detta ska gå till när han inte ens kan prata? Jonas sluddrar fram att "Jag är väl inte den enda som jobbar med något jag inte kan?"
Gå gärna in på Jonas hemsida:
www.jonashelgesson.se
Han är fantastisk person som både kör bil och spelar golf.
"Det bästa med golf är att alla har ett handikapp."
Tänk vad folk har förutfattade meningar.
Att man är CP, betyder inte att man är dum i huvudet! Se på vår Joel!
Glömde jag skriva att han även har en CP skada:)
Jonas är gångare med ofrivilliga rörelser och sluddrar när han talar. Hans kroppsbyggnad är tunn, precis som Joels.
Han berättar att han sökt jobb tidigare på HM utan lycka. Deras motivering var att han såg "annorlunda" ut och kunde skrämma iväg kunderna. Jonas driver med oss i publiken och säger:- Då kanske jag ska söka jobb på ett vaktbolag?
Han har verkligen glimten i ögat och driver om sitt handikapp. Samtidigt så finns det en allvarlig röd tråd genom hela föreläsningen.
När han skulle starta eget och damen på myndigheten läste igenom hans ansökan och det står YRKE: Talare.... undrar förstår damen hur detta ska gå till när han inte ens kan prata? Jonas sluddrar fram att "Jag är väl inte den enda som jobbar med något jag inte kan?"
Gå gärna in på Jonas hemsida:
www.jonashelgesson.se
Han är fantastisk person som både kör bil och spelar golf.
"Det bästa med golf är att alla har ett handikapp."
Tänk vad folk har förutfattade meningar.
Att man är CP, betyder inte att man är dum i huvudet! Se på vår Joel!
fredag 25 september 2009
Fotografen har skrivit om mig på sin blogg:)
Bilderna på mig är tagna av Matilda. En ung, begåvad kvinna på 20 år. Hon har även skrivit lite på sin blogg om mig.
Kolla även in hennes bilder. Som jag skrev tidigare var det ingen bild som blev misslyckad och det var verkligen tack vare henne.
http://greenapple.blogg.se/2009/september/301-gladjande.html?_tmp=32f8c6780813537f18e9ff283fd7e0b006e41e60
Har idag varit på Clarion Hotell på CP konferens. Ska dit i morgon igen.
Efter konferensen idag gick mamma och jag på bio. Vi såg sommaren med Göran. Riktigt bra och som sagt så hoppas jag på att "ett skratt förlänger livet!"
Kolla även in hennes bilder. Som jag skrev tidigare var det ingen bild som blev misslyckad och det var verkligen tack vare henne.
http://greenapple.blogg.se/2009/september/301-gladjande.html?_tmp=32f8c6780813537f18e9ff283fd7e0b006e41e60
Har idag varit på Clarion Hotell på CP konferens. Ska dit i morgon igen.
Efter konferensen idag gick mamma och jag på bio. Vi såg sommaren med Göran. Riktigt bra och som sagt så hoppas jag på att "ett skratt förlänger livet!"
torsdag 24 september 2009
Bloggkontot fick hicka ett dygn.
Puh, trodde jag tappat bort bloggen totalt. Skulle göra ett inlägg igår och jag kunde inte logga in. Försökte hur många gånger som helst. Nu har jag varit inne och återskapat kontot. (Med lite hjälp från Gitt som vanligt. Min personliga IT support:))
Jörgen åkte till Dalarna med ett gäng golfkillar igår så nu är jag själv med barnen tills på söndag. Igår var det BARA Isac som hade hockeyträning och idag var det BARA Adam som hade hockeyträning. I morgon däremot är det körigare och jag har fått engagera mina svärföräldrar.
Adam har träning på Zinken och behöver skjuts. Isac har först hockeyträning och sedan fotbollsmatch. Joel ska BARA hämtas på dagis, sedan får han flänga med.
Som tur är så vet jag att svärföräldrarna grejjar detta. (De har varit med förr)
Man kan aldrig tacka dem tillräckligt för allt det gör.
Nu undrar ni förstås varför jag inte tar hand om detta själv men jag, min mamma och Joels resurs ska på konferens 2 dagar om CP-skador. Och i morgonkväll efter så tänkte jag och min mamma passa på att umgås på stan lite.
Joel sover hos farmor och farfar, Isac hos en kompis efter matchen och Adam vet man inte alls vad han tänker hitta på men är åker antagligen hem och ligger på soffan efter träningen. Han har tränat mycket denna vecka och behöver vila.
Idag har Joel varit på simlek för första gången. Han trivdes verkligen som fisken i vattnet och vi ska nu gå varannan torsdag fram till jul. Kul!
På eftermiddagen var jag och Joel till Vägverket för att diskutera kommande bilanpassning. Vill helst inte anpassa bilen så mycket men de hade vridbara bilbarnstolar som verkade väldigt smart. Tål att tänkas på.
Nu ska jag slänga mig i soffan med en kopp Välling. (Min vänskapskopp som jag fått av Jenny)
Jörgen åkte till Dalarna med ett gäng golfkillar igår så nu är jag själv med barnen tills på söndag. Igår var det BARA Isac som hade hockeyträning och idag var det BARA Adam som hade hockeyträning. I morgon däremot är det körigare och jag har fått engagera mina svärföräldrar.
Adam har träning på Zinken och behöver skjuts. Isac har först hockeyträning och sedan fotbollsmatch. Joel ska BARA hämtas på dagis, sedan får han flänga med.
Som tur är så vet jag att svärföräldrarna grejjar detta. (De har varit med förr)
Man kan aldrig tacka dem tillräckligt för allt det gör.
Nu undrar ni förstås varför jag inte tar hand om detta själv men jag, min mamma och Joels resurs ska på konferens 2 dagar om CP-skador. Och i morgonkväll efter så tänkte jag och min mamma passa på att umgås på stan lite.
Joel sover hos farmor och farfar, Isac hos en kompis efter matchen och Adam vet man inte alls vad han tänker hitta på men är åker antagligen hem och ligger på soffan efter träningen. Han har tränat mycket denna vecka och behöver vila.
Idag har Joel varit på simlek för första gången. Han trivdes verkligen som fisken i vattnet och vi ska nu gå varannan torsdag fram till jul. Kul!
På eftermiddagen var jag och Joel till Vägverket för att diskutera kommande bilanpassning. Vill helst inte anpassa bilen så mycket men de hade vridbara bilbarnstolar som verkade väldigt smart. Tål att tänkas på.
Nu ska jag slänga mig i soffan med en kopp Välling. (Min vänskapskopp som jag fått av Jenny)
tisdag 22 september 2009
Botox för första gången
Inte jag alltså utan Joel.
I morse kände jag att jag grejar inte åka till ett sjukhus idag. Även fast det var Astrid Lindgrens så känner jag mig riktigt mätt på sjukhus och avstår om jag har möjlighet.
Jörgen tog ledigt från jobbet och var med Joel hela dagen. Själv försökte jag aktivera mig hela dagen för att inte ligga hemma och vara nervös. Jag var på gymmet och tränade, promenerade med Åsa och vovvarna, och avslutade med en storhandling.
Jag tror jag och Jörgen varit mer nojjiga över det här med Botox än vad vi behövt. Joel tog det bra. Han är så härdad.
Han skulle vara där 8.30 i morse och träffa sjukgymnast och läkare för att mäta ut vart han skulle få sprutorna. Han fick alvedon till en början och Emblaplåster där han skulle bli stucken, precis innan fick han även dricka lite lugnande. Under själva "operationen" som de kallar det så fick han lustgas och Jörgen sa att det var läskigt att se honom så groggy.
De kom hem vid 14 igen och allt hade gått bra. Joel åt med stor aptit och har varit precis som vanligt under eftermiddagen och kvällen.
Jag har inte vågat stretcha honom i kväll, vill inte bråka mer med honom idag.
I morgon är det dagis igen!
I morse kände jag att jag grejar inte åka till ett sjukhus idag. Även fast det var Astrid Lindgrens så känner jag mig riktigt mätt på sjukhus och avstår om jag har möjlighet.
Jörgen tog ledigt från jobbet och var med Joel hela dagen. Själv försökte jag aktivera mig hela dagen för att inte ligga hemma och vara nervös. Jag var på gymmet och tränade, promenerade med Åsa och vovvarna, och avslutade med en storhandling.
Jag tror jag och Jörgen varit mer nojjiga över det här med Botox än vad vi behövt. Joel tog det bra. Han är så härdad.
Han skulle vara där 8.30 i morse och träffa sjukgymnast och läkare för att mäta ut vart han skulle få sprutorna. Han fick alvedon till en början och Emblaplåster där han skulle bli stucken, precis innan fick han även dricka lite lugnande. Under själva "operationen" som de kallar det så fick han lustgas och Jörgen sa att det var läskigt att se honom så groggy.
De kom hem vid 14 igen och allt hade gått bra. Joel åt med stor aptit och har varit precis som vanligt under eftermiddagen och kvällen.
Jag har inte vågat stretcha honom i kväll, vill inte bråka mer med honom idag.
I morgon är det dagis igen!
måndag 21 september 2009
Livrädd att bli sämre
En cyberkompis i samma situation som mig har blivit sämre från den ena dagen till den andra. Det är för j-ligt rent ut sagt. Jag är livrädd för att samma sak ska hända mig. Jag kan få riktiga panikattacker när jag tänker på det. Man blir påminnd att inte ta dagen för givet.
Slår bort tankarna igen, vill inte tänka på det...
Idag har jag varit på IKEA med Susanne och köpt nytt täcke och kudde till Joel. Han sover i stor säng nu och har fått en STOR kudde och STORT täcke till en STOR kille.
Helgen var härlig med mycket sol. Det har varit hockey och fotboll, lunch hos Jenny och Henrik på en solig altan i lördags samt grillning här hemma igår kväll.
Nu ska jag snart iväg och hämta Isac hos en kompis, efter det blir det bad för de två minsta. Adam har träning i Nacka till 22 och morfar har lovat hämta och köra hem honom. Jörgen står just nu i hockeycafeterian för Isacs lag till 21 och efter det ska han iväg och jobba kväll.
I morgon ska Joel till sjukhuset. (Han är lite snorig idag, hoppas han inte blir värre)
Slår bort tankarna igen, vill inte tänka på det...
Idag har jag varit på IKEA med Susanne och köpt nytt täcke och kudde till Joel. Han sover i stor säng nu och har fått en STOR kudde och STORT täcke till en STOR kille.
Helgen var härlig med mycket sol. Det har varit hockey och fotboll, lunch hos Jenny och Henrik på en solig altan i lördags samt grillning här hemma igår kväll.
Nu ska jag snart iväg och hämta Isac hos en kompis, efter det blir det bad för de två minsta. Adam har träning i Nacka till 22 och morfar har lovat hämta och köra hem honom. Jörgen står just nu i hockeycafeterian för Isacs lag till 21 och efter det ska han iväg och jobba kväll.
I morgon ska Joel till sjukhuset. (Han är lite snorig idag, hoppas han inte blir värre)
fredag 18 september 2009
Reporter från MAMA här
Kom i säng sent igår (som vanligt). Har svårt att gå och lägga mig innan jag har "nollställt" hemmet, dvs ren diskbänk, tvättstugan ok, och väskor med frukt och eventuella matsäckar till barnen klara.
Detta straffade sig när klockan ringde i morse. Jag var SÅ trött men visste att jag var tvungen att kliva upp på en gång om jag skulle hinna få igång mina leder i tid och även få i mig mina mediciner. Min "skelett tablett" som jag kallar den måste sväljas med vatten minst en halvtimme innan jag äter frukost och som sagt får jag inte gå och lägga mig efter att ha svalt den.
Joel var också seg och tyvärr hade Jörgen varit ordentlig och satt på han pyamas igår.. Vi har börjat med att sätta på han en ren tröja inför natten som han får sova i och sedan ha till dagis. Detta för att underlätta för mig och mina leder på mornarna.
Idag fick Joel ha sin Nicke Nyfiken pyamaströja till dagis!!
Lämnade Joel till klockan 8. Hann sedan bara hem och sätta på en tvättmaskin innan reportern från Mama ringde och sa att hon var på väg.
Jätte trevlig tjej och lätt att prata med. Till en början gick det bra och den starka tjejen Elisabeth pratade på... men sedan kom tårarna. Det är så mycket som kommer tillbaka av känslorna jag tidigare haft. Det är jobbigt att prata om den här skitsjukdomen, hur den påverkar mig och min familj, både nu och för framtiden. Det är sånt jag kan fundera på i min ensamhet men inte direkt pratar med någon om.
Vi satt på altanen på baksidan i tre timmar. Efter det var jag helt slut mentalt. Just nu kommer jag knappt ihåg vad vi pratat om, och om det är något viktigt jag skulle vilja förmedla men glömt.
Jag hoppas det blir en inspirerande och intressant artikel som slutresultat, och det blir det säkert. Har läst en artikel i senaste numret som hon skrivit som var mycket gripande och välskriven.
Efter att jag skjutsat MAMA till bussen så tog jag, Joel och MIN mama en välbehövlig promenad i solskenet.
Detta straffade sig när klockan ringde i morse. Jag var SÅ trött men visste att jag var tvungen att kliva upp på en gång om jag skulle hinna få igång mina leder i tid och även få i mig mina mediciner. Min "skelett tablett" som jag kallar den måste sväljas med vatten minst en halvtimme innan jag äter frukost och som sagt får jag inte gå och lägga mig efter att ha svalt den.
Joel var också seg och tyvärr hade Jörgen varit ordentlig och satt på han pyamas igår.. Vi har börjat med att sätta på han en ren tröja inför natten som han får sova i och sedan ha till dagis. Detta för att underlätta för mig och mina leder på mornarna.
Idag fick Joel ha sin Nicke Nyfiken pyamaströja till dagis!!
Lämnade Joel till klockan 8. Hann sedan bara hem och sätta på en tvättmaskin innan reportern från Mama ringde och sa att hon var på väg.
Jätte trevlig tjej och lätt att prata med. Till en början gick det bra och den starka tjejen Elisabeth pratade på... men sedan kom tårarna. Det är så mycket som kommer tillbaka av känslorna jag tidigare haft. Det är jobbigt att prata om den här skitsjukdomen, hur den påverkar mig och min familj, både nu och för framtiden. Det är sånt jag kan fundera på i min ensamhet men inte direkt pratar med någon om.
Vi satt på altanen på baksidan i tre timmar. Efter det var jag helt slut mentalt. Just nu kommer jag knappt ihåg vad vi pratat om, och om det är något viktigt jag skulle vilja förmedla men glömt.
Jag hoppas det blir en inspirerande och intressant artikel som slutresultat, och det blir det säkert. Har läst en artikel i senaste numret som hon skrivit som var mycket gripande och välskriven.
Efter att jag skjutsat MAMA till bussen så tog jag, Joel och MIN mama en välbehövlig promenad i solskenet.
onsdag 16 september 2009
Härlig äro hösten
Nu är det några dagar sedan jag bloggade.
Jag har haft fullt schema från morgon till kväll och de två senaste nätterna har också varit kämpiga med Joel. Han har vaknat och grinat flera gånger och det vi får ur honom är att det gör ont i benen.... växtvärk?
Var på BVC på 3 års kontroll idag och han vägde hela 13 kg och var 96 cm lång, dvs 1.5 under kurvan på vikten och nästan ikapp på längden.
Men nu tar vi dagarna i ordning:
I fredags åkte jag och Joel med min mamma till Dalarna. Vi hade en mysig och lugn helg där vi pratade mycket, åt god mat och promenerade en del. Så himla skönt att åka iväg utan karlar. Mamma och jag är lika och vi kunde styra och ställa precis som vi ville och behövde inte anpassa oss efter några tider.
Skön helg, punkt slut.
I måndags var jag hos kuratorn för diskussion angående bostadsanpassningen. Vi väntar fortfarande yttrande från kommunen sedan min senaste överklagan. Jag tror de har fått lite att reda ut nu när jag även har ett intyg där det står att Joel måste ha badkar för "medicinska själ". De kan alltså INTE ta bort vårt befintliga badkar och därmed blir det väldigt svårt att försöka handikappsanpassa de små våtutrymmen som vi har idag på totala 5kvm i vinkel.
För er som inte läst tidigare så har vi en ritning som kommunen själva gjort samt bygglov på det från kommunen som tidigare biståndshandläggare ansökt om. På ritningen var en större hall, litet förråd till hjälpmedel samt ett fullt fungerande handikappsbadrum. Tidigare handläggare gick i pension och den nya har satt käppar i hjulen för alltihop.
Nu menas det på att vår hall (som har en fri yta på 90 cm bredd) är handikappsvänlig..???!! samt förråd inte behövs?? (Vore kanske bra att kunna byta från utomhushjälpmedel till gåstol/rullstol vid entren?. Men nu menar de på att vi har förrådsyta ute vid bastun vilket innebär att man måste genom hallen, köket,tvättstugan för att slutligen få tag på inomhushjälpmedel. Handikappsvänligt? Knappast!) Enligt kommunens senaste beslut så kommer vi också endast ha en toalett och ett handfat i huset. Vi är fem i familjen. Kan ni föreställa er en vardagmorgon när alla ska iväg? Och Joel ska kunna ta god tid på sig för att kunna bli så självständig som möjligt.. Suck, jag blir så less. Att man kan vara så nitisk bara för att visa att man är duktig och kan hålla kostnaderna nere. Undrar om de tänker på att det handlar om ett barns livskvalitet och utveckling.
Märks det att jag är irriterad?
Vidare efter kuratorn lunchade jag på jobbet för att direkt därifårn åka till Ballongen på Behandlingsmöte för Joels närmsta månader.
Mamma frågade om jag skulle med på bio, men jag var helt slut. Jörgen åkte med svärmor på bio istället:):)
I går tränade jag på morgonen. Det var en underbar dag och jag åkte in till stan för att träffa Gitt. Hon tog med mig till Skeppsholmen och Moderna museet där hon bjöd mig på lunch. Vi fick två timmar på uteserveringen i strålande solsken. En dag att minnas!
På kvällen var det verklighet igen med båda barnen som hade träningar samt att Jörgen fick åka på föräldramöte på Ballongen.
Idag var det klarblå himmel och kallt på morgonen. Tränade Bodybalance på World Class. Sedan gick jag och Susanne ut på en långpromenad. Vi belönade oss med en lunch på uteserveringen vid Grisslinge.
På kvällen var farfar barnvakt då jag var ute med mina kära "avdankade" aerobickollegor. Vi åt på Restaurang J vid Nacka Strand. Therese bjöd mig. Supertack tjejen.
Jag har så underbara vänner runt omkring mig. Ni ska veta att jag uppskattar det i massor.
Ytterligare en härlig höstdag!
"själar säger aldrig farväl"
"livet kan vara krokigt men aldrig utan mening"
Jag har haft fullt schema från morgon till kväll och de två senaste nätterna har också varit kämpiga med Joel. Han har vaknat och grinat flera gånger och det vi får ur honom är att det gör ont i benen.... växtvärk?
Var på BVC på 3 års kontroll idag och han vägde hela 13 kg och var 96 cm lång, dvs 1.5 under kurvan på vikten och nästan ikapp på längden.
Men nu tar vi dagarna i ordning:
I fredags åkte jag och Joel med min mamma till Dalarna. Vi hade en mysig och lugn helg där vi pratade mycket, åt god mat och promenerade en del. Så himla skönt att åka iväg utan karlar. Mamma och jag är lika och vi kunde styra och ställa precis som vi ville och behövde inte anpassa oss efter några tider.
Skön helg, punkt slut.
I måndags var jag hos kuratorn för diskussion angående bostadsanpassningen. Vi väntar fortfarande yttrande från kommunen sedan min senaste överklagan. Jag tror de har fått lite att reda ut nu när jag även har ett intyg där det står att Joel måste ha badkar för "medicinska själ". De kan alltså INTE ta bort vårt befintliga badkar och därmed blir det väldigt svårt att försöka handikappsanpassa de små våtutrymmen som vi har idag på totala 5kvm i vinkel.
För er som inte läst tidigare så har vi en ritning som kommunen själva gjort samt bygglov på det från kommunen som tidigare biståndshandläggare ansökt om. På ritningen var en större hall, litet förråd till hjälpmedel samt ett fullt fungerande handikappsbadrum. Tidigare handläggare gick i pension och den nya har satt käppar i hjulen för alltihop.
Nu menas det på att vår hall (som har en fri yta på 90 cm bredd) är handikappsvänlig..???!! samt förråd inte behövs?? (Vore kanske bra att kunna byta från utomhushjälpmedel till gåstol/rullstol vid entren?. Men nu menar de på att vi har förrådsyta ute vid bastun vilket innebär att man måste genom hallen, köket,tvättstugan för att slutligen få tag på inomhushjälpmedel. Handikappsvänligt? Knappast!) Enligt kommunens senaste beslut så kommer vi också endast ha en toalett och ett handfat i huset. Vi är fem i familjen. Kan ni föreställa er en vardagmorgon när alla ska iväg? Och Joel ska kunna ta god tid på sig för att kunna bli så självständig som möjligt.. Suck, jag blir så less. Att man kan vara så nitisk bara för att visa att man är duktig och kan hålla kostnaderna nere. Undrar om de tänker på att det handlar om ett barns livskvalitet och utveckling.
Märks det att jag är irriterad?
Vidare efter kuratorn lunchade jag på jobbet för att direkt därifårn åka till Ballongen på Behandlingsmöte för Joels närmsta månader.
Mamma frågade om jag skulle med på bio, men jag var helt slut. Jörgen åkte med svärmor på bio istället:):)
I går tränade jag på morgonen. Det var en underbar dag och jag åkte in till stan för att träffa Gitt. Hon tog med mig till Skeppsholmen och Moderna museet där hon bjöd mig på lunch. Vi fick två timmar på uteserveringen i strålande solsken. En dag att minnas!
På kvällen var det verklighet igen med båda barnen som hade träningar samt att Jörgen fick åka på föräldramöte på Ballongen.
Idag var det klarblå himmel och kallt på morgonen. Tränade Bodybalance på World Class. Sedan gick jag och Susanne ut på en långpromenad. Vi belönade oss med en lunch på uteserveringen vid Grisslinge.
På kvällen var farfar barnvakt då jag var ute med mina kära "avdankade" aerobickollegor. Vi åt på Restaurang J vid Nacka Strand. Therese bjöd mig. Supertack tjejen.
Jag har så underbara vänner runt omkring mig. Ni ska veta att jag uppskattar det i massor.
Ytterligare en härlig höstdag!
"själar säger aldrig farväl"
"livet kan vara krokigt men aldrig utan mening"
fredag 11 september 2009
JOEL, min hjälte!
Blev så glad när jag såg att en barnmorska från Huddinge kommenterat på bloggen här om dagen. Hon var helt otrolig och fixade och trixade så att allt ordnade sig för oss när vi kom in akut till Huddinge från SÖS.
Joel är 10 veckor för tidig, 40 cm lång och 1500gram. Men när han föddes så var han så stark att man avvaktade en del mediciner. Bland annat ”diskmedlet” som de brukar ge barnen för lungorna i början.
Här är han bara någon dag gammal:
Joel klarade sig fint till en början, men efter 3 dagar gick ena lungan sönder och buken fylldes med syre, hjärtat och strupen sköts över mot ena armhålan och det blev akutfärd till Huddinges NIVA avdelning. Där låg han i respirator i mindre än ett dygn och återhämtade sig snabbt stark som han var. Vikten var dock nere runt 1100 gram.
Ingen trevlig bild att titta på, men det var verkligheten:
Isac visar upp den minsta blöjan:
Minns dock första gången jag fick hålla honom då han kom ur respiratorn och han blev alldeles livlös och börjad bli blå. Själv blev jag livrädd men sköterskorna kom fram och drog lite i armarna så att han kom igång igen.
När de är så där små så glömmer de ibland bort att andas… vilket hände vid några tillfällen och gjorde så att vi föräldrar också glömde bort att andas…
Efter en vecka på Huddinges intensiv vårdsavdelning fick vi åter åka tillbaka till Neonatalavdelningen på SÖS. Där drog han på dig en svår blodförgiftning och var riktigt dålig ett tag men stark som en tiger tog han sig tillbaka och efter 6 veckor inskrivna på SÖS fick vi åka hem. Då var han 45cm lång och vägde prick 2 kg.
Alla mina grabbar i en hög:
Första Julen, (mmm vilken liten goding du var och fortfarande är Joel.)
Första tiden hade vi även hemsjukvård. Vad tacksam man är att man bor i Sverige med så bra sjukvård. Nu förstår vi vart våra skattepengar tar vägen
Denna tuffa start kan vara orsaken till Joels CP skada men det vet vi inte, kan även ha skett redan i magen. För att ta reda på det kan man söva ner honom och göra en röntgen av hjärnan, men vi har beslutat att inte göra det. Det förändrar ingenting. Han är fortfarande vår älskade son, med eller utan rörelsehinder.
Joel är 10 veckor för tidig, 40 cm lång och 1500gram. Men när han föddes så var han så stark att man avvaktade en del mediciner. Bland annat ”diskmedlet” som de brukar ge barnen för lungorna i början.
Här är han bara någon dag gammal:
Joel klarade sig fint till en början, men efter 3 dagar gick ena lungan sönder och buken fylldes med syre, hjärtat och strupen sköts över mot ena armhålan och det blev akutfärd till Huddinges NIVA avdelning. Där låg han i respirator i mindre än ett dygn och återhämtade sig snabbt stark som han var. Vikten var dock nere runt 1100 gram.
Ingen trevlig bild att titta på, men det var verkligheten:
Isac visar upp den minsta blöjan:
Minns dock första gången jag fick hålla honom då han kom ur respiratorn och han blev alldeles livlös och börjad bli blå. Själv blev jag livrädd men sköterskorna kom fram och drog lite i armarna så att han kom igång igen.
När de är så där små så glömmer de ibland bort att andas… vilket hände vid några tillfällen och gjorde så att vi föräldrar också glömde bort att andas…
Efter en vecka på Huddinges intensiv vårdsavdelning fick vi åter åka tillbaka till Neonatalavdelningen på SÖS. Där drog han på dig en svår blodförgiftning och var riktigt dålig ett tag men stark som en tiger tog han sig tillbaka och efter 6 veckor inskrivna på SÖS fick vi åka hem. Då var han 45cm lång och vägde prick 2 kg.
Alla mina grabbar i en hög:
Första Julen, (mmm vilken liten goding du var och fortfarande är Joel.)
Första tiden hade vi även hemsjukvård. Vad tacksam man är att man bor i Sverige med så bra sjukvård. Nu förstår vi vart våra skattepengar tar vägen
Denna tuffa start kan vara orsaken till Joels CP skada men det vet vi inte, kan även ha skett redan i magen. För att ta reda på det kan man söva ner honom och göra en röntgen av hjärnan, men vi har beslutat att inte göra det. Det förändrar ingenting. Han är fortfarande vår älskade son, med eller utan rörelsehinder.
torsdag 10 september 2009
Lite andhämntning och lite sjukhus
Började dagen här hemma med att försova oss.
Jörgen går till jobbet vid 7 och väcker då Isac som börjar skolan 8.20. Jag och Joel märker knappt att klockan ringde. Adam har sovmorgon och ska med buss först klockan 8.40.
Jag vaknar 8.29!!!!!!!! och sätter mig käpprätt upp i sängen, samtliga leder skriker till av smärta och handlederna trodde jag sprängdes sönder. (Det tar en stund på morgonen innan min kropp är med på noterna)
Kommer ut i Vardagsrummet där Isac sitter fullt påklädd men har somnat om!!! Skit, skolan började för 10 minuter sedan!!! Ta ett äpple och gå på en gång, för frukost hade han inte ätit. Går vidare för att kolla om Adam kanske redan gått till bussen... men icke, han drog fortfarande timmerstockar när jag knackade på dörren.
I med mediciner, välling till Joel som nu vaknat till av hysterin, klär på mig själv och tar fram Joels kläder, tumortos, fingerortoser och glasögon. Lederna börjar försiktigt vakna till och jag fumlar på Joel allt. Ber sedan Adam om hjälp att bära ut honom till bilen. Adam följer med till dagis och vi hinner precis till samlingen klockan 9, kör sedan Adam till skolan där han börjar 9.10. PUH!!
Hem igen och ta resten av medicinerna, ett päron, packar sallad och picknickfillt för att sedan åka och hämta Maria. (Måste dock förbi dagis och lämna Joels fotortoser samt ortos skor som jag glömde vid första vändan..)
Äntligen på väg.
Jag och Maria åker ut till Björnös Naturreservat.
På vägen hinner jag prata med min läkare i telefonen som meddelar att leverproverna ser bra ut och att jag kan börja äta anti inflammatorisk medicin för lederna så hoppas vi på bättring. Blir även heltidssjukskriven året ut.
Samtalar även om att kuratorn ska kontakta mig igen.
Väl framme på Björnö tar vi en underbar promenad över klipporna och i skogen. Vi avslutar med att luncha på en klippa med utsickt över Nämdöfjärden.
Så underbart! Gud vad fint vi bor egentligen på den här ön.
Mmmmm:
Efter denna anhämtning och helt underbara timmar med Maria var det dags för att hämta Joel och åka till Olmed vid St Görans sjukhus. Nytt sittskal ska göras samt att de ska fixa till det sista på hans stretchortoser.
Joel var som vanligt jätteduktig och gjorde precis som de sa. Han berättade även att han varit i Usa och att han hade flygit flygplan. Han låter så lillgammal när han pratar När vi skulle gå sa han Bye Bye!
Nu ikväll har jag varit på Niyama och varit på Kundaliniyoga. Väldigt soft med mycket andning, sakta rörelser och meditation. Superskönt verkligen... ytterligare lite andhämtning.
Jörgen går till jobbet vid 7 och väcker då Isac som börjar skolan 8.20. Jag och Joel märker knappt att klockan ringde. Adam har sovmorgon och ska med buss först klockan 8.40.
Jag vaknar 8.29!!!!!!!! och sätter mig käpprätt upp i sängen, samtliga leder skriker till av smärta och handlederna trodde jag sprängdes sönder. (Det tar en stund på morgonen innan min kropp är med på noterna)
Kommer ut i Vardagsrummet där Isac sitter fullt påklädd men har somnat om!!! Skit, skolan började för 10 minuter sedan!!! Ta ett äpple och gå på en gång, för frukost hade han inte ätit. Går vidare för att kolla om Adam kanske redan gått till bussen... men icke, han drog fortfarande timmerstockar när jag knackade på dörren.
I med mediciner, välling till Joel som nu vaknat till av hysterin, klär på mig själv och tar fram Joels kläder, tumortos, fingerortoser och glasögon. Lederna börjar försiktigt vakna till och jag fumlar på Joel allt. Ber sedan Adam om hjälp att bära ut honom till bilen. Adam följer med till dagis och vi hinner precis till samlingen klockan 9, kör sedan Adam till skolan där han börjar 9.10. PUH!!
Hem igen och ta resten av medicinerna, ett päron, packar sallad och picknickfillt för att sedan åka och hämta Maria. (Måste dock förbi dagis och lämna Joels fotortoser samt ortos skor som jag glömde vid första vändan..)
Äntligen på väg.
Jag och Maria åker ut till Björnös Naturreservat.
På vägen hinner jag prata med min läkare i telefonen som meddelar att leverproverna ser bra ut och att jag kan börja äta anti inflammatorisk medicin för lederna så hoppas vi på bättring. Blir även heltidssjukskriven året ut.
Samtalar även om att kuratorn ska kontakta mig igen.
Väl framme på Björnö tar vi en underbar promenad över klipporna och i skogen. Vi avslutar med att luncha på en klippa med utsickt över Nämdöfjärden.
Så underbart! Gud vad fint vi bor egentligen på den här ön.
Mmmmm:
Efter denna anhämtning och helt underbara timmar med Maria var det dags för att hämta Joel och åka till Olmed vid St Görans sjukhus. Nytt sittskal ska göras samt att de ska fixa till det sista på hans stretchortoser.
Joel var som vanligt jätteduktig och gjorde precis som de sa. Han berättade även att han varit i Usa och att han hade flygit flygplan. Han låter så lillgammal när han pratar När vi skulle gå sa han Bye Bye!
Nu ikväll har jag varit på Niyama och varit på Kundaliniyoga. Väldigt soft med mycket andning, sakta rörelser och meditation. Superskönt verkligen... ytterligare lite andhämtning.
onsdag 9 september 2009
Vad gillar ni min nya Blogg?
Tycker själv att bilderna speglar mig bra, med värmen, kämparglöden, glädjen, livslusten och glimten i ögat!
Tack vare Gitt är nu bilderna från fotograferingen igår nu uppe på Bloggen. Kan inte tacka dig tillräckligt Gitt.
Jag är jättenöjd med den nya första sidan på bloggen och hoppas att den tilltalar er läsare också.
Tack vare Gitt är nu bilderna från fotograferingen igår nu uppe på Bloggen. Kan inte tacka dig tillräckligt Gitt.
Jag är jättenöjd med den nya första sidan på bloggen och hoppas att den tilltalar er läsare också.
tisdag 8 september 2009
Modell för en dag.
Idag har jag och Gitt varit på ModelHouse och tagit bilder. Gitt dokumenterade hela dagen och här följer några bilder från Gitt:
I sminkstolen;
Färdigsminkad och redo för action:
Fotografen och jag hade kanonsamarbete. Hon tog 88 bilder och bara en blev misslyckad. 16 stycken var helt kanon. Snart får ni se resultatet på bloggen.
Det här var verkligen en skitkul dag tillsammans med Gitt och min äldste son Adam som följde med!
Visserligen inehöll dagen även ett samtal från min läkare att jag måste till vårdcentralen i morgon och ta nya leverprover då jag har så ont i alla leder. De måste se om levern pallar mer mediciner... Som sagt det ska alltid vara något eller någon som står och stampar på mina knogar när jag försöker hålla huvudet över vattenytan för att överleva.. Suck
Men återigen, bortsett från detta så har dagen varit underbar.
Tack Gitt för den underbara människa du är!
I sminkstolen;
Färdigsminkad och redo för action:
Fotografen och jag hade kanonsamarbete. Hon tog 88 bilder och bara en blev misslyckad. 16 stycken var helt kanon. Snart får ni se resultatet på bloggen.
Det här var verkligen en skitkul dag tillsammans med Gitt och min äldste son Adam som följde med!
Visserligen inehöll dagen även ett samtal från min läkare att jag måste till vårdcentralen i morgon och ta nya leverprover då jag har så ont i alla leder. De måste se om levern pallar mer mediciner... Som sagt det ska alltid vara något eller någon som står och stampar på mina knogar när jag försöker hålla huvudet över vattenytan för att överleva.. Suck
Men återigen, bortsett från detta så har dagen varit underbar.
Tack Gitt för den underbara människa du är!
Vacker Lady fyller 60
Lördagen den 5 september när det var hemresedag fyllde min kära mor 60. Detta firades med ett glas vin på flyget. Desto mer firande var det dagen innan då vi hade lite sammankomst hemma hos Joanne som hade fixat med både mat och tårtor.
Grattis underbara mamma:
Tidigare på dagen var vi i en nöjespark, Dorney Park i Allentown, PA.
Jag nästan sprang mellan attraktionerna och åkte som ett litet barn. Skitkul. Här är bild på min favorit. Fick med Jörgen upp en gång, men enligt honom var det inte roligt alls...
Halva parken var även vattenattraktioner:
Detta är det sista inlägget från USA.
Let's move on!
Grattis underbara mamma:
Tidigare på dagen var vi i en nöjespark, Dorney Park i Allentown, PA.
Jag nästan sprang mellan attraktionerna och åkte som ett litet barn. Skitkul. Här är bild på min favorit. Fick med Jörgen upp en gång, men enligt honom var det inte roligt alls...
Halva parken var även vattenattraktioner:
Detta är det sista inlägget från USA.
Let's move on!
måndag 7 september 2009
Marriott hotel New York
Förra tisdagen och onsdagen (under finalistdagarna till Årets Mama...) var vi i NY city och bodde fantastiskt i en suit på 45 våningen på Time Square. Det var min kompis Joanne som hade fixat bokningen och hon bjöd även på hela kalaset. Vilken underbar gest. Tack Joanne med familj!!!
Mamma och Joel var kvar hos Sarah med familj i West Chester så vi hade bara de stora killarna med oss.
Här är utsikten från rummet/rummen:
På tisdagen vandrade vi runt på Manhattan, såg frihetsgudinnan och var inne i de största leksaksvaruhusen. På onsdagen var vi på "The American National History Museum". Vi tog tunnelbanan dit men gick genom Central Park på tillbaka vägen. Har varit i New York flera gånger men aldrig riktigt gått in i Central Park. Parken är nu uppstädad och det känns väldigt säkert att gå där. Jättevackert.
Från New York city tog vi bussen en timme till Easton där min kompis Joanne bor. Det är även mina trakter där jag tidigare gått i skolan när jag var yngre.
Avslutningen på Usa resan får jag fortsätta skriva i morgon. Helt slut nu. Trött, ont i handlederna och hugger i magen.
Får försöka släppa det där med Årets Mama. Dessa dagar i Usa med min familj och min mamma är värda så mycket mer än en titel. Nattikramen till er alla som nominerat mig!
Mamma och Joel var kvar hos Sarah med familj i West Chester så vi hade bara de stora killarna med oss.
Här är utsikten från rummet/rummen:
På tisdagen vandrade vi runt på Manhattan, såg frihetsgudinnan och var inne i de största leksaksvaruhusen. På onsdagen var vi på "The American National History Museum". Vi tog tunnelbanan dit men gick genom Central Park på tillbaka vägen. Har varit i New York flera gånger men aldrig riktigt gått in i Central Park. Parken är nu uppstädad och det känns väldigt säkert att gå där. Jättevackert.
Från New York city tog vi bussen en timme till Easton där min kompis Joanne bor. Det är även mina trakter där jag tidigare gått i skolan när jag var yngre.
Avslutningen på Usa resan får jag fortsätta skriva i morgon. Helt slut nu. Trött, ont i handlederna och hugger i magen.
Får försöka släppa det där med Årets Mama. Dessa dagar i Usa med min familj och min mamma är värda så mycket mer än en titel. Nattikramen till er alla som nominerat mig!
Nominerad som finalist till Årets Mama.
Nedan följer min kommentar som jag skrivit på Lotta Grays blogg. Lotta blev förra årets Mama och är en förebild för mig.
Vill bara säga att jag fortfarande läser din blogg med jämna mellanrum och att du är en förebild. Jag har varit i USA med familjen i två veckor. (haft paus från sjukhuset och alla behandlingar) När jag kom hem hade jag fått ett mail från en Lennart på Expressen att jag var en av fem nominerade till "Årets MAMA"!!! Kul, precis som du förra året. Med gråten i halsen så måste jag tyvärr meddela att bara för att jag var i USA när de försökt nå mig så hade jag fått ett till mail där de skrev att de tyvärr fått ta in en reserv istället för mig. Första mailet var den 31 augusti, dvs förra måndagen! och jag kom hem igår söndag 6 dgr för sent! Hur kan man få leka så med någons känslor? Trots allt är jag varm i hjärtat att jag varit nominerad och jag vet att jag har folk runt omkring mig som stöttar.
Efter att jag till slut fått iväg barnen i morse, (Var lite struligt med Joels färdtjänst, de skulle komma 7.35 men kom först kl 8... kvart över ska han vara i Skarpnäck på sin specialförskola Ballongen.) så ringde jag jobbet för att få igång mailen igen samt personalavdelningen angående försäkringspengar som ej kommit. Pratade med min kontaktsjuksköterska angående mina smärtor i handlederna. Min doktor ska ringa mig i morgon.
Läste mailet från Lennart på Expressen och vart som ni förstår först jätteglad tills jag såg nästa mail...Tänk att jag alltid ska snubbla på mållinjen. Det har hänt så många gånger i livet förut så jag undrar verkligen vad jag gjort för något på denna jord.
Blev indragen till en modelltävling när jag gick på gymnasiet med NewYork resa som vinst, men då de som anordnade tävlingen hade tagit dit 10 kandidater men endast 9 baddräkter så blev en utan. Självklart var det jag.
När min farmors gode vän Erik ville testamentera sina ägor på Värmdö till min äldste son Adam så somnade han in med ett skrivet testament brevid sig men det var inte attesterat av någon utomstående och därmed inte giltigt. (Denna gång var jag faktiskt också i USA när han gick bort)
Minns att jag besökte honom på Nacka sjukhus på vägen till Arlanda, det blev sista mötet. Även här så känner jag ändå att det fanns en uppskattning för allt vi gjorde för honom, han hade inga egna barn så det var jag och min mamma som hjälpte till med handling och bjöd hem honom till oss på middagar etc. Tyvärr så gick arvet till hans avlidne frus systers barn som han inte alls gillade. De ställde tydligen aldrig upp och var enbart giriga. Skulle han veta att hans arv hamnade där skulle han vända sig i graven.
Men som sagt, man ska aldrig sakna det man aldrig haft!
Vill bara säga att jag fortfarande läser din blogg med jämna mellanrum och att du är en förebild. Jag har varit i USA med familjen i två veckor. (haft paus från sjukhuset och alla behandlingar) När jag kom hem hade jag fått ett mail från en Lennart på Expressen att jag var en av fem nominerade till "Årets MAMA"!!! Kul, precis som du förra året. Med gråten i halsen så måste jag tyvärr meddela att bara för att jag var i USA när de försökt nå mig så hade jag fått ett till mail där de skrev att de tyvärr fått ta in en reserv istället för mig. Första mailet var den 31 augusti, dvs förra måndagen! och jag kom hem igår söndag 6 dgr för sent! Hur kan man få leka så med någons känslor? Trots allt är jag varm i hjärtat att jag varit nominerad och jag vet att jag har folk runt omkring mig som stöttar.
Efter att jag till slut fått iväg barnen i morse, (Var lite struligt med Joels färdtjänst, de skulle komma 7.35 men kom först kl 8... kvart över ska han vara i Skarpnäck på sin specialförskola Ballongen.) så ringde jag jobbet för att få igång mailen igen samt personalavdelningen angående försäkringspengar som ej kommit. Pratade med min kontaktsjuksköterska angående mina smärtor i handlederna. Min doktor ska ringa mig i morgon.
Läste mailet från Lennart på Expressen och vart som ni förstår först jätteglad tills jag såg nästa mail...Tänk att jag alltid ska snubbla på mållinjen. Det har hänt så många gånger i livet förut så jag undrar verkligen vad jag gjort för något på denna jord.
Blev indragen till en modelltävling när jag gick på gymnasiet med NewYork resa som vinst, men då de som anordnade tävlingen hade tagit dit 10 kandidater men endast 9 baddräkter så blev en utan. Självklart var det jag.
När min farmors gode vän Erik ville testamentera sina ägor på Värmdö till min äldste son Adam så somnade han in med ett skrivet testament brevid sig men det var inte attesterat av någon utomstående och därmed inte giltigt. (Denna gång var jag faktiskt också i USA när han gick bort)
Minns att jag besökte honom på Nacka sjukhus på vägen till Arlanda, det blev sista mötet. Även här så känner jag ändå att det fanns en uppskattning för allt vi gjorde för honom, han hade inga egna barn så det var jag och min mamma som hjälpte till med handling och bjöd hem honom till oss på middagar etc. Tyvärr så gick arvet till hans avlidne frus systers barn som han inte alls gillade. De ställde tydligen aldrig upp och var enbart giriga. Skulle han veta att hans arv hamnade där skulle han vända sig i graven.
Men som sagt, man ska aldrig sakna det man aldrig haft!
söndag 6 september 2009
Hemma i verkligheten igen.
Klockan är nu halv elva på kvällen och det börjar klippa i ögonlocken. Vi åkte 5.30pm igår lördag och landade nu på morgonen klockan 7am i Sverige. Dagen har varit lång men vi har fått undan all packning och vättat upp allt som var smutsigt.
Vi tvättade en hel del under resans gång så det var inte så mycket tvätt. Men sedan ska man ju ta hand om pass, kvitton och övriga papper och kartor som ligger i alla fack överallt.
Och presenter som vi fått med oss från USA har vi haft lite tid att titta på lite extra noggrant.
Av min älskade amerikanska syster Sarah har jag fått en plånbok med elektroniskt bildspel i. Hur cool som helst. Jag saknar henne så bara jag tänker på henne. Sarah är värdens underbaraste människa och jag saknar henne redan. Kram Sarah!!
Fick också två stycken sjalar som är helt underbara, en av min vän Joanne och en av min amerikanska syster Annie.
Annie hade dessutom med sig Ohio State tröjor till oss alla. Tusen tack Annie. Grabbarna älskar dem.
I morgon tänkte jag försöka lägga in lite bilder från vår senaste vecka. Det är mycket på schemat nu när man kommit hem igen. Har fått kallelse till både röntgen och läkare, Joel ska till BVC samt att det är dags för Botoxsprutor om några veckor. Nya intyg har kommit från läkare som ska till Kommun och länsrätt i Bostadsärendet. Saknar försäkringspengar i augustimånad vilket har gjort att flera av räkningarna som skulle gått på autogiro inte har kunnat betalas. Måste ringa direkt i morgon om detta.
Joel ska första dagen till Ballongen imorgon, Isac har gympa och har gjort i ordning alla inlämningsuppgifter han har haft med sig och Adam ska med klassen till Björnö för att sova över tills på tisdag.
Måste ringa kontaktsjuksköterskan och få en tidigare tid till läkaren då mina handleder värker något fruktansvärt. Känns som jag ska slita av senorna i vissa lägen. Måste ha med medicinerna att göra.
Nu ska jag ta mig en tallrik Havrefras med mjölk och slänga mig i soffan en stund.
Vi tvättade en hel del under resans gång så det var inte så mycket tvätt. Men sedan ska man ju ta hand om pass, kvitton och övriga papper och kartor som ligger i alla fack överallt.
Och presenter som vi fått med oss från USA har vi haft lite tid att titta på lite extra noggrant.
Av min älskade amerikanska syster Sarah har jag fått en plånbok med elektroniskt bildspel i. Hur cool som helst. Jag saknar henne så bara jag tänker på henne. Sarah är värdens underbaraste människa och jag saknar henne redan. Kram Sarah!!
Fick också två stycken sjalar som är helt underbara, en av min vän Joanne och en av min amerikanska syster Annie.
Annie hade dessutom med sig Ohio State tröjor till oss alla. Tusen tack Annie. Grabbarna älskar dem.
I morgon tänkte jag försöka lägga in lite bilder från vår senaste vecka. Det är mycket på schemat nu när man kommit hem igen. Har fått kallelse till både röntgen och läkare, Joel ska till BVC samt att det är dags för Botoxsprutor om några veckor. Nya intyg har kommit från läkare som ska till Kommun och länsrätt i Bostadsärendet. Saknar försäkringspengar i augustimånad vilket har gjort att flera av räkningarna som skulle gått på autogiro inte har kunnat betalas. Måste ringa direkt i morgon om detta.
Joel ska första dagen till Ballongen imorgon, Isac har gympa och har gjort i ordning alla inlämningsuppgifter han har haft med sig och Adam ska med klassen till Björnö för att sova över tills på tisdag.
Måste ringa kontaktsjuksköterskan och få en tidigare tid till läkaren då mina handleder värker något fruktansvärt. Känns som jag ska slita av senorna i vissa lägen. Måste ha med medicinerna att göra.
Nu ska jag ta mig en tallrik Havrefras med mjölk och slänga mig i soffan en stund.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
