onsdag 3 mars 2010

Sportlov

Att barnen är lediga från skolan betyder mindre vila för mig.
Man vill ju att barnen ska få göra lite roliga saker på lovet och man vill vara en så bra mamma som möjligt och engagera dig lite extra med barnen.
Adam är på hockeycamp i Haninge varje dag mellan 8-13.30 så honom hämtar jag varje dag och idag åkte jag dit tidigare för att titta lite på träningen. Det är av ledning av en Rysk man på 79 år och väldigt utmanande för grabbarna. Jag kan ju skvallra att det har blivit många vurpor för Adam. De åker under barrar och hoppar på trapetser!!! Med full hockeyutrustning... Ganska underhållande för publiken med andra ord.
Måndag och Tisdag har jag dessutom jobbat några timmar efter att jag fått iväg Joel med taxin på morgonen tills att det varit dags att hämta Adam.
Isac har fått sovit hos kompis och även haft kompis som sovit över här. Igår fick han gå på Gustavsbergsbadet själv med en kompis. (Man märker hur stolt han blir när han får frihet under ansvar och grejjar det alldeles galant)

Idag har jag haft Isac och hans kompis Kevin. Och min plan var att vi skulle åka och bowla innan vi åkte och kollade på Adam men det var fullbokat.
Plan B blev Mc Donalds och de fick välja vilka affärer de ville gå och titta i och bowling är bokat tills i morgon istället.
Nu ikväll har jag tagit ut lite egentid. Jag och Maria åkte och tränade på gymmet en timme. Det var skönt att fly hemmet en stund.
Det känns som att jag har fastat i rollen som värsta serviceinrättningen här hemma. Grabbarna behandlar mig som fullt frisk, även mannen, och de verkar tycka det är lysande att jag "bara" jobbar 2 dagar i veckan så jag har tid att ta hand om hemmet och se till att det alltid finns mat på bordet och rena kläder i skåpen.
Och är Joel hemma så är det jag som aktiverar mig med honom och ser till att han får träning i sitt ståskal. Vi diskar och bakar och han är med mig och lagar mat. (Vilket är jättemysigt! Han är min solstråle!) Men jag önskar lite mer engagemang från övriga familjen, jag orkar inte själv.
När jag var mer "synligt" sjuk så ställde de upp så mycket mer.
Just nu fungerar det kanske men jag behöver min egen tid och min vila.
Adam har i och för sig fått en fast uppgift och det är att tömma diskmaskinen varje gång vilket han gör ganska frivilligt.
Hmm, dags att ta ett snack med mina latmaskar här hemma:):)

I morgon ska jag förutom bowling även med Joel till Handkirurgen på SÖS för att träffa Narkosläkaren och diskutera igenom Joels botoxinjektion på måndag.
Och imorgon kväll åker vi hela familjen och kollar på Isac som spelar hockeymatch i Farsta.

Såg en dikt på Annas blogg som jag följer. Dikten är skriven av en tjej som tidigare hade bröstcancer. Den speglar så många känslor och tankar jag har. Denna vill jag gärna dela med mig av:
Mödrarna

Systrarna vandrar vidare
Lämnar barnen bakom sig
Går in i skuggornas land
Traskar tröstlöst dödens stig

Vill inte, rasar och gråter
Finns ingen återvändo
Finns ingen utväg
Måste, måste över bron

Gråten är gråten, finns inte mer
Ödet förbannat tills orden tog slut
I tomhet efter rasande storm
fogar vi oss och finner frid

Nu släpper vi taget,
Nu lämnar vi er
Om vi kunde skulle vi stanna alltid, alltid
Och hålla vår kärlek runt omkring er

Men vi måste gå, vi måste tro
Att vår stund på jorden blev den bästa
Och att de vi lämnar har vår kärleks pansar
Som skydd vad än framtiden bjuder

Medusa

6 kommentarer:

Anonym sa...

:-) Jag skulle aldrig orka ditt tempo och jag är ändå "fullt frisk". Såvitt jag vet ialla fall. Prata du med dina killar hemma och be dem dra ett lite större lass!

Bloggläsare Eva

millory17 sa...

Jag tror att det är viktigt att du vilar o inte håller det höga tempot hela tiden.
Kroppen tar ju mer stryk och behöver andas, och det gäller alla människor men särskilt i din situation!
Men samtidigt tror jag att ibland är det skönt att inte tänka på att mamma/frugan e sjuk (nu när du ser frisk ut).
Pussa på dem och ryt till som bara en lejon hona kan:-))

Kramis
Camilla

Anonym sa...

Du behöver mycket egentid, eller åtminstone tid för vila.

Jag har också "lata" killar hemma som behöver påminnas om att de inte bor på hotell.

Jag imponeras av din vilja och kraft.

Kram Maggie

Anonym sa...

Mitt råd till dig är familjeråd. Sätt er ner tillsammans och prata ut om saker och ting i lugn och ro. Då kommer alla garanterat förstå hur viktigt din egentid är för återhämtning.
Prata med varandra är a och o. Och kanske viktigare än någonsin.

Jag saknar dig, Elisabeth och längtar till vi ses förhoppningsvis nästa vecka.
En himla massa bra till dess,
kramen Gitt

ps Sportlovstips - gokart för halva priset i Västberga

Lena sa...

Du är verkligen otrolig!Förstår att det måste vara blandade känslor. Å ena sidan vill du inte tänka på att du är sjuk...men sen måste du påminna de andra om det. Jag kan förstå att det är svårt för man kan inte se att du är det minsta sjuk. Du ser så strålande ut.Det kommer att hjälpa dig den otoliga livskraften du har! Som sagt lite vila då och då är nog väldigt bra. Iallafall egentid.
Jag har lyxat till det och varit på Yasuragin 1dygn med Alice. Idag gäspar jag hela tiden oj vad jag gick ner i varv men det tog ett tag. Att vila hemma är inte lätt när man hela tiden ser saker som ska göras. Jag har iallfall hållit mig ifrån dammsugaren länge nu men idag skiner solen och dåååå måste jag nog städa igen.. Tänk så man är. Ha en skön dag i solen kanske!
Kram Lena

Anonym sa...

Egen tid är så oerhört viktigt, hur man spenderar den på bästa sätt är ju lite upp till var och en. Jag tror att det är viktigt med både aktivitet och vila (för både kropp o knopp) - i lagom dos :)

Håller med Gitt, kommunikation är a och o men ack så klurigt, många faktorer som spelar in och inte minst känslor.

Fredag igen med härliga klasser, tacos och mys i tv-soffan, hoppas vi ses!

Kramisar Maria