söndag 13 februari 2011

Vilken blir min sista födelsedag?

I går var det fest på Portofino för Åsa som fyllde halvt hundra. Tänk att få fira sin 50 års dag. Det är något jag aldrig kommer att få uppleva. Kanske, kanske, kanske kan jag klara mig till 40.
Det var en härlig kväll med mycket god mat, vänner, kärlek och värme. Jag ville så gärna hålla ett tal och säga några ord men jag skulle inte ha klarat det. Orden skulle inte kunna ta sig ur halsen för den klump av gråt, glädje och samtidigt sorg som jag kände. Sorg av avundsjuka att få uppleva sin 50års dag.


ÅSA, det här ville jag säga dig;
Du fyller 50 år idag. Jag kommer aldrig att få fira min 50 års dag.
Du är en underbar människa och har förgyllt mitt liv mer än du kan ana de senaste åren.
Du har ställt upp i ur och skur. Vi har pratat mycket om livet och jag har gråtit ut och du har alltid lyssnat.
Du är en fantastisk människa som får mig och alla i din närhet att må bra. Att bjuda in till en så fin tillställning på din 50 års dag visar på en stor generositet och mycket kärlek till dina vänner. Att du sedan också avböjde från presenter till Cancerfondens förmån visar på ditt otroligt stora hjärta. Det var en stor kväll för dig och alla oss som fick äran att vara med och samtidigt en stor kväll för välgörenhet.
Jag hoppas du förstår hur mycket vi tycker om dig ÅSA. Du fina, underbara människa!

6 kommentarer:

Anonym sa...

Det finns änglar på jorden, ibland är vi så lyckligt lottade att vi får lära känna en.

Till alla därute, var rädd om just din ängel, vårda och respektera så kommer den att guida längs din väg.

Elisabeth - MASSOR av kärlek och energi till dig, en dag i taget.
/Maria

Kajsa Bergman Fällén sa...

Vet du, jag ska inte säga att det är vanligt men det finns kvinnor som lever bra länge med kronisk bröstcancer. Jag brukar hänga lite på ett amerikanskt forum och nyligen rapporterade en dam in sitt sjuttonårsjubileum som kroniker.

Eller som min kurator på onkologen sa när jag sa att jag måste försöka leva tio år igen: "Varför inte satsa på 20?"

Jag tror på femtioårsdag för din del. Lätt!

Kram
Kajsa

Lena C sa...

Massor av härliga dagar önskar jag dig! Och massor av hjärtan! Idag är en fantastisk vacker dag! Hoppas du kan ta en härlig promenad och njuta av det fina vädret! Kram Lena

Berit sa...

Jag var nog trettiofyra år tror jag. Sköterskan riggade min cellgiftsdropp samtidigt som hon berättade att hon hade firat sin fyrtioårsdag i helgen. Tänk att få fylla fyrtio sade jag drömmande.
Jag fyllde fyrtio år och firade med stort kalas. Syrran och jag satt efteråt och pratade om livet, ditt o datt. Tänk om man får fylla femtio sade jag drömmande...
Var fyrtiosex år när jag fick besked om en stor tumör i levern.
Nu är jag femtiotvå år och funderar liksom förra våren om jag ska få uppleva sommaren. Min onkolog tror det och som han uttryckte det "kanske flera somrar om vi har tur".
Ja så har livet fortsatt... och vad vet man? En sak vet jag och försöker leva efter. Det är att ta vara på dagarna och kärleken.
Det verka du vara bra på Elisabeth!
Kram!

Anonym sa...

Jag lider med dig. Det ända jag kan göra är att rekommendera Macro dieten, den ska vara ett bra hjälpmedel för kroppen mot cancer. Såg på en dokumentär ("de obotbara) att det var en kvinna som blivit bättre med hjälp av den. Vet inte hur du äter nu men det skadar ju aldrig att prova. Ta hand om dig.

Anonym sa...

Kram Elisabeth! Vi träffade varandra för länge sedan när du ledde träningen på Saga. Du är helt fantastisk och jag tänker på dig och din familj!
Jag tror verkligen att om någon får leva till sin 40-årsdag så är det du! Du har en fantastisk syn på livet och kärleken!
Kram!