tisdag 15 mars 2011

Livet rullar på trots motgångar

I måndags ringde min sköterska som jag hade förra svängen när jag låg inne och fick cellgifter. Hon är jättetrevlig men jag visste inte riktigt om jag skulle säga att det var kul att höra ifrån henne.... Helst skulle jag ju inte vilja träffa henne igen. Suck.

Hon hade lagt upp ett schema för mina närmsta månader.
Nästa fredag blir det operation av Picline, röntgen och sedan första cellgiftsbehandlingen av Caelyx. Sedan är provtagningar inbokade samt två behandlingstillfällen till, ett i april och ett i maj. En ny port a cart ska även opereras in i maj.

Idag har jag varit och yogat, haft samtal med kuratorn och varit på banken för att diskutera igenom lån och den framtida ekonomin. Vi gick igenom alla barnens konton samt deras fonder och band två av huslånen.
När jag kom hem satt jag mig på en fäll i en solstol i carporten. Nu tänker alla läsare att jag satt och mös i lugnan ro... eller hur!?
Visst var det härligt i solen men jag hade med mig hemmakontoret ut och ringde Joels sjukgymnast, hans ortoped och hans handkirurg. Jag ringde även och bokade om min klipptid. Meningen var att jag skulle klippa och slinga mig på fredag. Istället blir det bara en enkel klippning i morgon. Det känns inte som det är någon ide att lägga krut på håret om man inte vet om man får behålla det. :(
Joels kurator och jag ringde också om varandra några gånger innan vi fick tag på varandra men nu har vi bokat möte i morgon förmiddag. Innan klippningen kunde vi trycka in det mötet.

I måndags var det föräldramöte på förskolan, i morgon är det möte i Isacs klass och nästa vecka är det dags för möte i Adams klass.

Nu måste jag ta med mig lite läsning i kvällsbadet. Juristen som har hand om vår ansökan om assistent till Joel vill ha feedback på en åttasidig behovsbeskrivning om Joel.

Ibland förstår jag inte själv att jag fortfarande står upprätt? Men det är väl min levande och aktiva familj som håller mig uppe.
Lägger in två bilder på mig och barnen från hösten 2009 (fotografering för tidningen mama) så förstår ni vad jag har att leva för....

8 kommentarer:

Anonym sa...

Gud vad du är stark! Jag sitter halvvägs i din text och undrar hur orkar DU! Var får DU tanka? När får dina tankar vila från alla funderingar? Yoga är en sådan stund gissar jag? När allt bara är som det är och inget annat styr....

Det är en tuff tid du har framför dig och jag önskar att du verkligen har oaser fyllda med energi och styrka på vägen - där du kan mellanlanda och fylla på!

Förstår att din familj är en oas. Det ser man på bilderna du lagt upp! De är fantastiska - ni är fantastiska! Många kramar med energi//Vera

Anonym sa...

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥ Jag tänker på dig och njuter av de fina fotografierna av dig och dina fina killar. Skickar över 1000 st skyddsänglar i energiform till BARA dig! Jättekramen från Fia ♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Anonym sa...

Vilka fina bilder det där är på dig o dina pojkar! Jag förstår att de håller dig levande (om inte annat för allt som måste styras upp med så många pojkar i huset...). Stor kram till dig! //Linda P.

Berit sa...

Vad stolt du måste vara över dina goa barn. Stolt mamma ska du vara och tänka på att det är din förtjänst att de är som de är. Känner ju inte dina barn men kan lätt se på bilderna att dom är fina människor både ut- och invändigt.
Om det är ngn tröst för dej så kan jag berätta att jag nu har varit på min första Caelyxbehandling och faktiskt mår som en människa om än ngt trött.

All värme o kärlek till dej o din häliga familj! :)

Berit sa...

Lite stavfel blev det men budskapet är klart hoppas jag. :)

Jag är Elisabeth sa...

Kära Berit,
Vet inte vem du är men dina kommentarer värmer alltid. Rapportera gärna hur du har mått efter några dagar efter behandlingen...
Elisabeth

Annika sa...

Det är nog så, att styrkan kommer när man är prövad. Säkert bra att ha mycket att stå i? Så skingras tankarna. Hoppas din make kan ta in hur det är:( inte lätt för ngn. Men du har det svårast. Tänker på dom stora killarna, dom har säkert sina tankar oxå. Men du klarar detta till slut:) hoppas jag! Så hemskt att denna sjukdom ska drabba så unga människor med små barn.
Sov gott!
Kram
Annika

Anonym sa...

Vilka underbara bilder, ni är så fina!

DU är fantastiskt stark och har en sån vilja, jag beundrar dig och den energi du besitter trots troll i kroppen!

Skickar dig stärkande kramar och tankar i massor!
//Sissel