onsdag 14 september 2011

Bilen och badrummet.

Glömde uppdatera om bilen... som om det skulle vara så viktigt?! Jo, det kan det visst vara. Som ikväll när jag satt kvar i rusningstrafiken från stan och Jörgen skulle köra Adam till hovet för träning med Djurgårdens BJ. Vi hade båda glömt av att vi bara har en bil:(
(Jörgen fick låna mammas bil så det löste sig)

Bilen står alltså kvar i Karlstad och efter en heldags felsökning så har de kommit fram till att det är AC kompressorn som är paj. En kostnad på 12000-15000,-!! Grattis till oss. Pust.
Jörgen fick ta tåget hem i måndags kväll så på måndagen blev det inget jobb för Jörgen och inte heller på tisdagen för då skulle han först med mig till sjukhuset och sedan på samtal med Isac och SAH.

Meningen var att min man skulle ha fått 3 dagar med golf i veckan men det fick strykas. Jag tror Jörgen kände det själv. Det blev alldeles för stressigt om han skulle dra iväg till Dalarna onsdag-fredag och sedan jag som flyger till Nice på lördag morgon. Känns som ett bra beslut att han stannar hemma tycker jag och för min del känns det mycket lugnare. Det är tillräckligt rörigt i vårt liv nu.

Jörgen har kontakterna vad gäller bilen och jag har kontakterna vad gäller fuktskadan här hemma. Jag har fotat vattenmätare på kvällen och på morgonen då det inte spolats i några kranar men ändå så har den ändrats minimalt. Ca 3-5 dl vatten per natt. Vattenpumpens tapprör droppar ungefär samma mängd och jag vet inte om det har någon connection? Värmepumpen är ju inte ens påslagen?
Fukten har nu nått ända till tröskeln i badrummet så det känns lite angeläget att försäkringsbolaget kommer med ett bu eller bä snart.

Det här inlägget känns ju inte alls så viktigt. Vad är viktigt vad gäller materiella ting? Vad spelar det för roll vad det kostar? Det är bara pengar?
Ja, egentligen.... MEN det skulle vara så mycket enklare om allt fungerade och att man slapp de oförberedda kostanderna.

Hoppas fortfarande på Trisslotten; PLÖTSLIGT HÄNDER DET!

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag är så grymt imponerad av dig och hur du orkar. Jag fick själv bröstcancer för nästan två år sedan och har ätit Tamoxifen. Till följd av det fick jag för två månader sen en stor blodpropp, från mitten av låret upp till levern. Det har varit en jobbig tid, men känns nu lite bättre. Eftersom jag också gillar att träna känns det tråkigt att inte kunna göra det i samma utsträcking som tidigare. Det är ju där jag får min energi. Jag följer din blogg varje dag och önskar att du nu får mycket kraft på din resa så du orkar ännu mer. Kram