söndag 25 mars 2012

Sverige och hög feber

Tror inte min kropp ville hem till Sverige igen. Det kan man förstå när man lämnar detta..... (bilder jag fått från Åsas kamera); 
 innan hårfärgning
 Åsa försökte sätta slingor på Jörgen.............


 Bild från i tisdags när det var 6 grader och spöregn när vi hämtade Annika på flygplatsen.
 Kusinerna;
När vi lämnade Annika på flygplatsen på fredagen (hon skulle ju till Göteborg) så helt plötsligt så fick jag ont över levern i bröstkorgspartiet, och hela "mittenryggen". Vet inte hur jag ska förklara men det låste sig lite i andningscentret.
När vi kom tillbaka till lägenheten var allas förslag att jag skulle lägga mig och vila men ni som känner mig vid det här laget vet att min ide istället var att ta en liten promenad. Jag behövde liksom sträcka på mig, stretcha och känna efter om allt kunde ramla tillbaka på rätt plats igen.

Det kändes faktiskt mycket bättre efter strosandet i området och skelettet var nog på plats men smärtan var kvar i musklerna mellan revbenen.
Sov ganska dåligt sista natten och Stesolid fick hjälpa till under flygresan hem.

När vi satt i Åsas bil från flygplatsen började jag få min konstiga frossa. Sval i pannan, det isar kring ryggraden samt att det brinner i kroppen.....
Pappa hämtade mig hos Åsa och jag fick middag där och så var Joel där som jag tokgosade med tills han skulle sova. (han fick sova kvar där då jag inte klarar honom själv och Jörgen har varit och kollat Adam spela SM slutspel i Karlstad hela helgen.)
Väl hemma hade jag 39.5 i feber!! Helt galet!! Jag har klarat mig hela veckan i Spanien. (det var någon kväll jag kände att det var på G men tog alvedon så var det bra)

Idag söndag sov jag till 12. Ingen feber och ryggen känns bättre men jag har fortfarande sk*tont.
Jag hämtade Isac hos farmor o farfar så åkte vi till NackaForum. Han behövde verkligen byxor (icke ärvda för en gångs skull) och önskemålet var färgglada chinos. Isac fick blå och gröna och sedan ville Isac även att lillebror skulle få ett par röda.
Färgglada killar;
Här lägger jag också in ett foto så ni ser min hårfärg innan allt rasar av. Jag vågar knappt röra håret då jag får stora hårtestar i fingrarna hela tiden. På morgonen när jag ska fukta håret så känns det som jag får en hel peruk mellan fingrarna. Nåja, nu vet jag att jag inte ska färga håret när jag får cellgifter.
Jag vet inte helt säkert om det är från färgningen då det även kan vara på grund av cellgifterna. Oavsett så har jag känt mig ganska cool och snygg i håret några dagar i alla fall. Det känns som jag är ganska luttrad att raka av håret och vara kal om huvudet.... tyvärr=(
I morgon är det sjukhusdag som även inkluderar läkarbesök. Och som alltid när det är läkarbesök så är Jörgen med. Nu har jag ju redan fått en del svar via telefon fredagen innan vi åkte men jag orkade inte riktigt ta in allt så det känns bra att vi båda får träffa läkaren i morgon.

Vi är den vi bestämmer oss för att vara.

16 kommentarer:

Anonym sa...

GULLE DIG!!

Laila sa...

Du är för himla tapper och cool och sååå gó, Elisabeth!!! Jag har aldrig träffat dig, bara följt din blogg i två års tid och jag älskar dig!!!
Från en annan mamma halva Sverige bort. Jag säger som mina grabbar brukar säga: Du äger!!!!

Massor med styrke kramar vill jag sända dig inför morgon dagen!!

Anonym sa...

Hej Elisabeth!
Härligt att du fick en fin vecka i spanien. Elände med värk men du är tapper måste jag säga. Jag tänker mycket på dig och tycker att du är så stark och modig. Förstår inte att du orkar men vad har man för val i din situation. Eller det är väl ändå det vi har nett val, hur vi förhåller oss till livets alla situationer som man ställs inför. Vi har haft ett tufft år i vår familj men på helt andra plan en det du har. Strul i företaget och ekonomiska svårigheter, tonårsproblem med barnen mm mm och jag tycker aldrig att det tar slut. Men när jag läser om hur ni har det så ter sig våra bekymmer ganska små. Det gäller verkligen att man förhåller sig positiv och vi har egentligen så mycket att glädjas åt. Jag får ta mig i kragen i mellan åt för att inte ramla ner i hopplösheten. Tack för att du delar med dig av din blogg, den ger otroligt mycket styrka i min vardag. Många kramisar L

Anonym sa...

Ser ut som ni hade de mysigt på resan och jag hoppas verkligen det är en tillfällig svacka du hamnat i. Lika mycket som jag glädjs med dej när du har bra dagar, lika många tårar fäller jag de dagar du inte mår bra. Massor med bra dagar och allt gott önskar jag dej och hela familjen. Kram Maria

Sofia sa...

Skönt att resan blev lyckad och att du var feberfri då, så att du kunde njuta och koppla av! Det behövde du!!!MAssor av styrkekramar Sofia

Anonym sa...

Hej Elisabeth.
Jag beundrar dej stort, att du orkar vara så glad å positiv. Man ser att du njuter av varje minut. Å att du verkligen tar vara på alla tillfällen att göra saker. Många skulle behöva gå i skola hos dej för att inse att det finns mer här i livet att göra än att stressa. Att man kan behöva stanna upp å njuta en stund. Önskar er lycka till i morgon.
Kram Carin M Hudiksvall

Anonym sa...

Uscha, men behövliga "vilodagar" i Spanien tror jag du fick.

ps ) snygg sjal, hihi
hälsn Anna i S-vall

Malin sa...

Kul med så färgglada grabbar.

Jag har nu klarat av "Domedagen". Det var som vi befarade. Cellgiftet fungerar inte så behandlingen avslutas. Förhoppningsvis innebär det att jag mår lite bättre ett tag innan det blir sämre...

Hoppas att ni fått något positivare besked än vad vi fick idag.

Kram från Malin

Anonym sa...

Vad härligt det varit att läsa om din vecka i Spanien. Du är värd varenda bra dag. Du tappra människa. Många styrkekramar och hoppas måndagen går så bra som det bara är möjligt.

Anonym sa...

Hej Elisabeth ! Hoppas Hoppas Läkare & provtagningen var positivt idag, & att du kryar på dej från feber o annat elände.
Ha de så gott du kan.
Kramiz Från Gull i Skåne.

Anonym sa...

Hejsan,tur du fick en "bra" tror jag semester!Lite andrum behövs, jag vet!!! Lycka till med doktorerna,kram
kicki m fam Vö

Anonym sa...

Jag hoppas oxå att det bara är något tillfälligt som drabbat dig. Vilken styrka du har! Du är ju ett underbar förebild för dina barn och även för oss andra!
Styrkekramar till dig!

A-M sa...

Hej Elisabeth,
Jag känner dig inte, du góa tjej, men känner med dig...varje dag. Jag är själv under efterbehandling av en bröstcancer som var på riktigt dåligt humör i ett par år, men som är borta nu (ta i trä). Jag försöker ta vara på dagarna med mina tre fina barn och kan inte låta bli att kika in till dig och låta mig inspireras av dig, och bli påmind om att livet blir vad man gör det till. Tack och största lycka till imorgon. Jag önskar dig allt gott!
Kramar, Anne-Maj, 41 fr. Gbg

Sanna sa...

Hej Elisabeth,
Blir glad när du är glad och det ser ut som att det blev en lyckad resa trots ett mindre roligt avslut på den. Precis som när jag blir glad när du är glad så blir jag också ledsen när du är mindre glad och ängslig. Det är det som kallas empati antar jag. Hoppas det gick bra i dag hos läkaren.
Kramar i massor
Sanna

Ulrica K sa...

Hej jag vill som alla andra skicka en hälsning till dig Elisabeth .Du är nu en del av min vardag och trots att vi aldrig möts berikar och berör du som få andra.Ingen vet när livet slutar,ingen av oss har en dag ,en vecka eller ett år att anteckna i minnet att nu är det min tur.Ibland slarvar vi alla med timmar,dagar och veckor som rinner iväg,men så måste det också få vara.Du lever och inte bara lever ,du lever STORT och hos så många.Kramar från en tjej som vill vara lika vacker som du ialtu

Anonym sa...

DU ÄR VACKER! Och spanien var nog bra för dig. Killarna e så fina Kramar//Marie E